Godmorgon vänner.
Igår hade jag egentligen tänkt förbereda ett trevligt och glatt inlägg till idag, men när jag lämnade min uppsatspartners hem gick luften och glädjen ur mig helt – min älskade, vackra och perfekta cykel var borta, stulen utan ett enda spår. Mitt på blanka dagen hade någon klippt upp låset och bara tagit den. Cykeln fick jag i julklapp förra året av min pappa, efter att min förra cykel, som förvisso var rätt så gammal, blivit stulen från vår innergård. Jag var så  himla lycklig för den här cykeln.

Varför måste det vara så att folk inte kan låta andra människors saker vara? Och varför ska man behöva en miljon lås för att få ha saker ifred i Malmö? Jag blir så himla trött och ledsen, förstår inte hur fräcka folk är.