mitt lilla smultron.

IMG_9603 (kopia)

Det är en och en halv vecka sedan vi kom hem och helt plötsligt var en familj. Det kunde lika gärna varit i förrgår, dagarna har bara runnit förbi. Våra dagar kretsar just nu kring lillans måltider och blöjbyten, däremellan vaggas och vyssjas det för glatta livet. Det är minst sagt en omställning! Men vi har det rätt så mysigt här i vår nya lilla värld, där vi går runt och bara låter dagarna vara. Testar nya saker ibland, som att bada eller gå ut med vagnen. Allt gammalt gör vi nu liksom för första gången.

17 timmar tog det från att jag kände första värken klockan halv fem den där söndagsmorgonen, tills dess att hon kom ut till oss. Först förstod jag inte, trodde att det var för att jag legat konstigt och rättade till mig. Men innan andra värken ens startat insåg jag att det här var the real thing – efter dagar av funderingar kring hur en vet att det verkligen är dags. Jag är förvånad över hur fort allt gick – 17 timmar låter som en evighet men det kändes inte så långt. Särskilt inte efter en injektion epidural och ett krampaktigt grepp kring lustgasmasken. Jag känner en sådan enorm stolthet över att jag nu genomgått en förlossning, jag har fött ett barn! Mitt barn. När jag tänker på det känner jag mig så in i nordens stark. Och så lycklig jag är att det var just Astrid som var därinne. Mitt lilla smultron.

8 reaktioner på ”mitt lilla smultron.

  1. Förstår verkligen att det här var er höjdpunkt i mellandagarna 😀 Grattis till er fina lilla Astrid! Ska bli roligt att få följa er som nybliven familj 🙂

  2. Åh Sandra! Jag får goose bumps! Visst är det helt sinnesjukt fantastiskt (och fruktansvärt på samma gång) att föda barn? Tänk att man kan! Och känslan när man får träffa henne/honom för första gången. Oslagbart! Stort grattis till din insats och till er Astrid!

    Och du, visst är det knäppt att man funderade så länge på hur en riktig värk skulle kännas och hur många gånger tänkte man inte ”är detta en värk, är det dags nu?”? Och sedan bara visste man! Hur coolt som helst.

    Själv har jag paus i bloggandet och kommer att återkomma med något nytt spännande efter mammaledighet. Jag fortsätter självklart att följa din fina blogg. Stor kram och GRATTIS!

    1. Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att jag gjort det! Och gud så snabbt en glömmer hur ont det egentligen gjorde, det jag minns är bara att jag aldrig haft så ont i hela mitt liv – men hur ont är det? Haha ja verkligen, så många gånger jag började klocka ”värkar” som inte var värkar 🙂 Tänk att de kom till slut och att hon kom till slut! Stort tack för dina ord Linda! Åh vad spännande! Jag är inne på din blogg ibland för att se om jag missat något (har ju mejlprenumeration på dina inlägg) så det var väldigt roligt att höra att du smider planer! Klokt att ta mammaledigt från den, inte klokt vad lite en hinner med egentligen. Vem kunde tro det egentligen? Stor kram till dig!

      1. Ja men eller hur, samma sak känner jag. Det ondaste som någonsin känts. Och ändå så minns jag mig själv säga för några månader sedan när jag drog ut min inflammerade visdomstand att ”detta är värre än att föda barn”. Jo, man glömmer snabbt.

        Hur mår ni nu då? Har du fattat det? James är ju nu 7 månader snart och jag har just precis idag skurit ner ytterligare en amning och nu återstår bara kvällsamningen. Känns skönt men ändå vemodigt – en känsla som jag inser att jag nog kommer känna vid många ”avslut och uppstarter av något nytt”.

        Vad roligt att höra att du fortfarande kikar in. Jag ville väldigt gärna fortsätta blogga, med tanke på hur man förlorar läsare osv när man inte är aktiv, men det gick inte. Nu satsar jag på att när jag kommer tillbaka kommer jag tillbaka ordentligt. Och som sagt, men lite nysmidda planer 😉 Du ska veta att din blogg är en stor inspiration och jag tipsar alla jag känner!

      2. Vi mår ganska bra nu, kroppen har återhämtat sig men jag hade aldrig kunnat drömma om hur galet det är med barn! Det är lite kämpigt att fatta allt nytt men på något sätt känns det som att hon alltid funnits liksom. Men låter skönt att få skära ner lite amning, men måste kännas så påtagligt att han blir större? Min amning kom aldrig riktigt igång så vi kör ersättning helt nu 🙂 Hur har ni det annars? 🙂
        Haha ja, jag tänkte först att nu när jag är mammaledig så ska jag komma igång med bloggandet igen… Ojoj, vad lite jag visste 😉 men man måste vara realistisk och snäll mot sig själv! Men jag ser
        m y c k e t fram emot din nystart 😀 åh tack för de underbara orden, det gjorde mig enormt glad ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s