En glad uppdatering

Nämen hej! Kanske kommer ni ihåg mig?

Den här föräldraledigheten har gjort mig så gott och för att för en gångs skull varva ner har jag undvikt alltför många måsten. Det fanns en tanke om att blogga mer, skriva mer, under föräldraledigheten – och vips så är det bara tre veckor kvar! Vi kollar på vad som hänt, vad jag haft för projekt och hur allt har känts. För sanningen att säga – när omständigheterna fick mig att inte trivas så mycket av den första föräldraledigheten så har jag njutit mer (och svettats mer) den här gången.

harry_sandra_2102_påsk_växjö
◊ Harry kom till oss den 7 september och du som är snabb på huvudräkning förstår att han nu är 8 månader. Detta lilla gossebarn gosar, sitter, ålar, har nästan fem tänder och äter riktig mat.

◊ De första tre månaderna låg ribban extremt lågt. Harry levde i bärselen och vi hängde massor på lekplatser. Men efter årsskiftet började han kunna sova själv och roa sig en stund i babygymet, och efter en magsjuk start på året satte jag igång ett KonMari-städmaraton. Bästa grejen jag gjort på länge!

◊ När föräldraledigheten började kände jag att jag behövde ha något projekt på fritiden, något jag kunde längta till, försjunka i och ägna mig åt någon kväll i veckan. Inte på hemmaplan, det var kravet. Så jag engagerade mig politiskt! Som student var jag också politiskt aktiv men sedan kom livet emellan med pojkvänner, fester, jobb och barn. Men mer om detta i ett annat inlägg.

inredning_sovrum_inredning
◊ Hösten och julen präglades mycket av mina sömnproblem. Inte för att barnen var vakna hela nätterna, utan på grund av en helt ologisk stress och oro som till slut gjorde hela grejen med att gå till sängs väldigt ångestfylld. Men jag började till slut (efter att ha provat sömnmedel och lugnande och gud vet vad) införa trevliga sömnritualer för att göra sänggåendet mer positivt laddat, till exempel ett svalt sovrum, spraya en ljuvlig, avslappnande pillow mist över kudden och lyssna en kvart på en mysig (men inte alltför spännande) ljudbok.

När nu föräldraledigheten lider mot sitt slut så upplever jag äntligen en mental frihet från den stress som jag nu förstår har påverkat mig under många år. Jag känner mig stark och fri från oro. Jag har både lust och ork att läsa, träna, jag vill börja skriva och jag känner mig så mycket mer inspirerad. Ber om ursäkt för eventuella plattityder, men såhär har det varit. Och här kommer jag att uppdatera när andan faller på och tiden finns.

Nu är det dags att ge uppmärksamhet till en nyvaken bebis som ligger och tramsar i sängen ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s