En flärdfull pyjamas

Jag har köpt en ny pyjamas! Jag hittade en i flärdfull vintage-stil när jag var i färd med att köpa andra sorters hemlisar. Eftersom jag är i stort behov av en pyjamas som är… hel, så slog jag till. Tänker mig dessutom att den ska skänka mig lite lyx i vardagen. Jag ber om ursäkt för den gryniga kvaliteten och för ljusreflektionen – det här objektivet sjunger verkligen på sista refrängen och jag borde ta ner spegeln istället för att fota rakt in i den 🙂

pjamas3
pjamas2
Älskar kimonoknytningen! Jag älskar kimonoknytning överlag just nu, tycker att det andas stilfullt 20-30-tal. Precis så som jag vill ha det. Jag blev så glad över förvärvet att jag gjorde både jazzhänder och häldans.

pyjamas1
Om ni gillar den så är den från BlueBella.

Vad jag önskar mig i julklapp

julklapp kollage_2018
Jag önskar mig inte så fasligt mycket i jul, det är några ganska snälla klappar och framför allt långlivade investeringar, tänker jag. Mycket mjuka saker, jag behöver sådant i mitt liv just nu.

1. Guldhalsband med en liten hjärteberlock från Blue Billie, ca 1000 kr
En ersättare för mitt dophjärta som försvann i somras och som jag älskade.

2. Kuddfodrall Bliss Karp i korall av Emma von Brömssen, 785 kr
En ny kudde till vår nya soffa, helt enkelt, och jag älskar Emma von Brömssens mönster.

3. Pläden Stella från Klippan i grönt, 700 kr 
Har önskat mig den här pläden i ull länge länge.

4. Sängkläder i linne från Himla, ca 1000 kr
Mjuka, krispiga sängkläder är nästan det bästa jag vet! Lin är dessutom en väldigt bra textil ur hållbarhetssynpunkt, och tydligen toppenbra att sova i.

5. Nätpåse från Mimmi Staaf, 129 kr
Toppenbra för att handla frukt och grönt i och dessutom snygg att displaya i köket.

Om det som inte blev

Jag vet inte ens om jag kommer att publicera det här inlägget när jag skriver det, men jag känner att jag behöver skriva. Få ner det på pränt. Jag kan inte låta det passera som att ingenting har hänt.

Minns ni hur jag sa att jag hade spännande nyheter? Jag bara räknade ner tiden till att jag skulle få berätta för er. När jag hade jobbat några veckor på mitt nya jobb och alla där visste.

Jag var gravid. 

Jag är inte gravid längre. 

Efter att ha fått plus på stickan bestämde jag mig för att ha en mycket lugnare attityd än när jag var gravid första gången. Inte nojja för minsta lilla. Det gick ju bra sist, och det gick bra nu också. Veckorna gick, jag tickade förbi vecka 13 och allt verkade vara i sin ordning. Lite småblödningar men inget som oroade mig eller min barnmorska särskilt mycket.

Men när jag kom in på ultraljud i vecka 13 för att kolla upp blödningarna, så konstaterades ett pågående missfall. Ett missfall med ett foster som inte levt sedan vecka 9. Jag blev inlagd och fick tabletter som skulle stöta bort den graviditet som inte blev. Men kroppen ville inte. Jag fick ligga kvar på sjukhuset ett dygn och invänta skrapning. Blev sövd sent på kvällen, vaknade 45 minuter senare och var inte gravid mer.

Hela situationen var så overklig. Vi har sörjt det maj-barn som inte blev. Jag har känt mig lurad på alla de veckor av förväntan, namnlistor och illamående då livet i min mage redan hade slutat gro. När vi har pratat med folk runtomkring oss har vi insett hur vanligt missfall faktiskt är – men det är ingenting som man riktigt pratar om. Och någonstans här landar jag när jag vill skriva detta inlägg. Det har skänkt mig tröst att veta, trots att det är ett sorgligt faktum, att missfall är ganska vanligt. Att det inte innebär att jag gjort något fel, utan snarare att kroppen gör sitt jobb, att det inte var meningen just den här gången. Vi har pratat mycket och reflekterat tillsammans med släkt och vänner och försökt fylla tiden med trevliga påhitt, projekt och utflykter. Processa det som hänt och samtidigt fylla på med glada saker.

Så nu vet ni.

Hur får man ihop det?

fredagsbukett
Hej där! Det har varit en lång radioskugga. Jag saknar den här platsen, som varit mitt stora intresse i så många år. Samtidigt har det varit skönt att inte behöva tänka ut innehåll (något jag gör varje dag på jobbet), klämma in helgfotograferingar under redan fullmatade veckoslut eller pussla med bloggandet under trötta kvällar. Jag vet inte hur man gör för att få ihop heltidssysselsättning, familj, hem och en uppdaterad blogg på en och samma gång – särskilt inte när jag är så tom på energi. Låt oss bara säga att det varit ett tufft år på många sätt och jag kommer inte att sakna 2017 nämnvärt när det är dags att välkomna ett nytt år.

Jag har i alla fall massor av roliga saker att berätta, så jag hoppas att jag snart hittar ett sätt som gör att den här platsen kan bli en del av mitt liv igen. Hoppas att ni finns kvar ❤

 

Vårt bröllop del 2: Bortglömd bröllopstårta och en hejdundrande fest

Sent omsider: Här kommer andra och sista delen av vår bröllopsberättelse. Hoppas att ni har tyckt om att få kika på vår dag, och kanske till och med fått lite inspiration till ditt eget bröllop? Nå, vi slutade ju precis innan middagen skulle börja.
0H9A3024
0H9A3035
Inne på Villa Gransholm var allt som en dröm. Så mycket vackrare än jag drömt om! Borden var dukade med loppade ljusstakar i mässing och glasvaser med ängslika blommor. Bordsplaceringskorten hade jag klippt i form av vimplar i ett dimblått papper. Festhäften skapade jag från scratch i InDesign. Blev så himla nöjd!
IMG_4854
0H9A3339
0H9A3538
Middagen var alldeles gudomlig på alla sätt och vis. Vi hade inte några som helst önskemål på mat utan nappade direkt på deras första menyförslag som lät helt fantastiskt. Det var en röding med vaktelägg och flädersallad till förrätt, kalvytterfilé med en creme på rostad blomkål, potatis- och basilikaterrin till huvudrätt och till dessert bjöds det marängsviss med passionsfruktspannacotta, passionssemifreddo, chokladmaräng, jordgubbar och citronverbena
0H9A34610H9A3696
Vi var så överväldigade och glada över alla fina överraskningar som dök upp under kvällen! Kärleksfulla och roliga tal, ett videotelegram från Kicki Danielsson (hej schlagerfan), en musikvideo från Sebastians svensexa, en SWOT-analys över vårt äktenskap och a capella-sång – minnen för hela livet!
IMG_5164
0H9A3742
Resten av kvällen innehöll en första dans, en underbar bröllopstårta som jag knappt hann smaka och en hejdundrande fest som höll i sig ända fram till småtimmarna. Så oändligt tacksam jag är för den här dagen – och tänk att det snart är tre månader sedan vi blev man och fru ❤

Vårt bröllop del 1: Gummistövlar, sagoporträtt och vigsel

Jag lovade ju att visa bilder från vårt bröllop! Lördagen den 1 juli 2017 fick vi vår helt sagolika bröllopsdag. En mulen dag och regnig dag men ändå bara så full av ljus. Innan vi ger oss in i bildberättelsen vill jag rikta ett stort tack till vår underbara fotograf Emily Dahl, som har tagit alla foton.
0H9A2508
Dagen inleddes med champagnefrukost med bland annat hela vårt följe. Därefter gjorde vi oss i ordning i lugn och ro, pratade och var förväntansfulla. Så äntligen var det dags att äntra brudklänningen och bege sig ut till Villa Gransholm, där vigseln skulle hållas.

0H9A2548
IMG_4381
0H9A2827Men först var det porträttfotografering. Med gummistövlar och paraply gjorde vi en utflykt till Gransholms Bruk tillsammans med Emily för att ta ett gäng sagolika foton.

IMG_4352
Håret hade min duktiga syster satt upp ❤
IMG_4479
0H9A2923
Och så var det dags för vigseln. Jag var så nervös precis innan vi skulle gå ut till en akustisk gitarrversion av Calleth you, cometh I av The Ark. Men så tog jag Sebastians hand i min och bara gav mig hän i tryggheten jag känner med honom. Det blev en så otroligt fin vigsel – alla fina ord som sades, att ge sig till varandra och lova evig kärlek. Vår borgerliga vigselförrättare var så duktig, och gitarristen och min kusin gav oss en så känslosamt vacker version av First Aid Kits’ Emmylou.

IMG_4637
0H9A29810H9A3020
Efter brudskål och en tipsrunda om mig och Sebastian var det dags för middag och mottagning inne på det makalöst fina Villa Gransholm. Men mer om det i nästa del!

30-årsdagen

IMG_5286 copy
För två dagar sedan tog jag det världsberömda, laddade och jubilerande steget in i 30-årsåldern. Hurra för mig och allt det där. Eftersom vi hade en ganska stor fest bara några veckor tidigare blev det ett extremt lågmält firande, men fint ändå: en styck make och en styck dotter väckte mig med skönsång och en frukostbricka med hjärtsmörgåsar, favoritpålägg och en chokladbakelse. Pappa kom på besök och firade mig med en ny cykel, Sebastian köpte citron-och marängpaj (min favorit) till fikat och jag hade min födelsedagsklänning på. Bara lite 30-årsångest, men mest ångest för att det var sista dagen på semestern.

Hurra för mig med en bild från när jag fyllde 26.