Citroner, citronkaka och en bikt

lemons citronkaka
Solen skiner. Årets första vårdag. Jag borde verkligen gå ut, men den där välbekanta känslan av apati gör sig påmind. Kanske är det för att det börjat riva i halsen igen, trots att jag inte ens hunnit bli frisk från förra slängen dagisbaciller. Så jag sitter i alla fall här, i en solvarm säng och lyssnar på vårfåglarnas ljuva sång. Inte helt illa ändå.

De senaste månaderna har varit en sådan kamp. Dåligt humör, trötthet, sjukdomar, känslan av otillräcklighet på alla plan, osäkerhet. Jag försöker aktivt jobba med att hålla uppe energinivåerna, vara någon bra att leva med, men det brister. Ofta. Oron för Astrid samtidigt som jag själv bara behöver få vara sjuk; viljan att avlasta min partner samtidigt som jag själv bara behöver trycka på paus eftersom världen snurrar så jäkla fort.

Men jag kommer att vara snäll mot mig själv nu. Tänka på hur mycket skillnad mina små livsval ändå gjort och gör just nu. Tänka på att fastän dagen började med citroner så skakade jag av mig skiten och bakade en citronkaka. Leila Lindholms citronkaka från  boken A Piece of Cake, om ni är intresserade av att prova den.

att inte kunna läsa.

Jag har sommarlov! Nu har jag semester i två hela veckor, och förutom att åka till Norrland, bada i massor och gå på loppis så vill jag läsa en hel massa. Det sistnämnda är något som jag länge haft höga ambitioner kring. Jag pendlar ju långa sträckor varje dag och tänker jämt och ständigt att jag ska ha massvis med tid att läsa allt det som jag inte hinner hemma. Jag har ju alltid älskat att läsa, och böcker har blivit som en del av min identitet.

IMG_9102 (kopia)Det är bara ett problem: så fort jag sätter mig med näsan i en bok så blir jag så fruktansvärt sömnig. Alltså nästan som att det dammat upp sömnpulver i näsan på mig. Ögonen blir tyngre och tyngre för varje ord jag läser, och till sist kan jag inte fokusera på något annat än den sköna sömnighet jag känner. Jag får helt sonika lägga ner min bok och ta en lur istället.

StringhyllaÄr det någon annan som upplever samma? Har ni några tips på hur en undviker att bli så otroligt trött av att läsa? Jag vill gärna kunna läsa fina dramer med lågt tempo, men dessa har blivit värsta sortens sömnpiller. Det är otroligt frustrerande. Jag har börjat fundera på om jag är typ kroniskt trött. Det är så väldigt sällan jag känner mig riktigt pigg och energisk. Kanske är det där skon klämmer. Är jag då nödgad att ta mig igenom småbarnsåren med knapphändig läsning och ljudböcker?

Med vänlig hälsning,
En som undrar

skymningslandet.

IMG_0284 (kopia) IMG_0285 (kopia)
IMG_0290 (kopia)
Vårskymning. Finns det något vackrare? Alla fönster står på glänt och fågelkvittret fläktar in i det skymningsland som skapats i lägenheten. Hur kommer det sig att allting blir så lugnt i den blå timmen? Att allting plötligt är lite vackrare, doftar lite mer?

När jag skriver detta njuter jag av kvällsluften på vår balkong. Det är söndag (men ni läser på en måndag)  och vi har varit ute hela dagen. Det känns som efter en riktigt fin sommardag. Och nu vill jag bara slappna av och låta kroppen vara så harmonisk som den liksom bara kan bli under vårkvällar.

onsdagslyxen.

När jag var gravid köpte jag knappt något till mig själv – jag var inte så sugen på att lägga massor av pengar på kläder jag bara kunde använda en kort stund, dessutom vi var mitt uppe i en flytt. Efter graviditeten har jag inte heller riktigt kunnat unna mig någonting, det har känts så oviktigt på något sätt. Plus att jag ändå bara går hemma, och det är inte så spännande att köpa ett nytt set myskläder (om en nu ska vara praktisk, vilket en inte orkar alla gånger). Men i onsdags när Sebastian var ledig sa han åt mig att åka iväg till Emporia och kika lite. Efter en stunds halvhjärtat pillande bestämde jag mig för att strunta i att jag mest är hemma och köpa något bara för att jag ville ha det, det är ju inte som att jag ska vara hemma för evigt.

IMG_9830 (kopia) Nå, det blev kanske inga jättespeciella inköp, men det var bra mycket trevligare att gå och titta med den nya inställningen. På Lindex köpte jag en seglarrandig tröja (kan en aldrig få för många av) i organisk bomull.

IMG_9831 (kopia)
Sedan har jag länge sneglat åt den här ansiktskrämen helt på grund av något så ytligt som att glasburken är så himla drömmig! Jag kände att jag faktiskt bara ville ha något som känns lite fint att använda på morgonen. När den är slut tänker jag att jag ska spara den för att förvara min vanliga organiska ansiktskräm, som kommer i en rätt så oinspirerande tub.

Det var min onsdagslyx!

sommarlov fast ändå inte.

isglass lime

IMG_6611 (kopia)Kontrasten mellan två somrar kan vara som dag och natt, och bra på väldigt olika sätt. Förra sommaren var jag ledig mest jämt, och traskade runt och försökte känna det som att sommarlägenheten var ett sommarställe. Låg under ett grenverk i en park och läste Selma Lagerlöf och Agatha Christie. Ställde mig i vårt 30- talskök och kokade dimmigt rosa rabarbersaft och lade in svidande sura isglassar i frysen.

I år jobbar jag hela sommaren. Härligt lediga helger och kvällar, som vore ännu bättre om det bara ville bli varmt någon gång. Just nu tar jag fortfarande igen mig efter en tung vår men får massor med ny energi på jobbet varje dag (ja, jag stormtrivs!). Sommarhelgerna är fullspäckade av bröllop, födelsedagar och familj. Men jag hoppas, att jag någonstans bland dessa sommardagar, som är allt annat än lata, ska hitta små fina sommarlovsstunder där jag i lugn och ro kan ställa mig i vårt nyrenoverade kök och hänge mig åt ett par svalkande sommarrecept.

Recept på svalkande citrusglass och dimmig rabarbersaft.

silverräv.

bild-31

Tidigt igår morse gick jag upp för att göra mig redo för att åka iväg och jobba. När jag snurrat håret bakom örat och fäst det med två hårnålar sög det till i magen; var det en grå hårslinga jag såg? Som blondin kan ljuset ibland spela en spratt, och ljust ljust hår kan nästan se lite silvrigt ut. Men här var det ingen tvekan – jag har fått mina första gråa hår.

Det må låta löjligt, men igår kände jag mig ungefär som en äldre dam hela dagen. Jag kände tydliga kråksparkar kring ögonvrårna, och hur kinderna fårade sig när jag log. När jag kom över känslan av att vara gammal kvarstod ändå den hisnande påminnelse om att nu har det börjat. Ja, jag vill undvika ordet ”förfallet”, men när det fram till 25-årsåldern var så att allting fortfarande utvecklades på något sätt, så har det nu börjat nedvecklas. Vi diskuterade det här hemma sedan, och hur märkligt det är egentligen att det finns ett sådant motstånd mot att bli gammal eller utveckla ”gammal”-attribut. Jag har alltid förespråkat att åldras med behag, det vill säga, att inte rädas rynkor och gråa hår. Men å andra sidan trodde jag inte att dessa hår skulle uppstå när jag var blott 27.

Tänk om det hade varit tvärtom? I vår kultur är det ungdom som är det som är eftersträvansvärt, vilket egentligen är idiotiskt eftersom ungdomen är så flyktig. Det vi alla göra är ju att åldras, konstant! Hur är det i kulturer där ålder och visdom snarare är det som eftersträvas? Och hur vore det om vår kultur eftersträvade detta? Tänk om det vore ungefär som för många när de får sin första mens, att en istället gläds åt att ha uppnått ännu ett vuxenhetsbevis när de första grå håren eller rynkorna kommer?

Gray-hair-red-lipstick-vintage-look

 Source

Om jag ska vara riktigt rättvis så är det ju nu lite trendigt med grått hår, en drös med kända profiler, exempelvis Kelly Osbourne, har färgat håret silvrigt stålgrått. Jag vet dock inte om det är helt jämförbart, en tydligt artificiell hårfärg eller att som ung stolt bära upp de där naturligt grå hårstråna, bevisen på att jag håller på att åldras.

Vad tänker ni om det här?

Translation
Yesterday I discovered my first gray hairs and I felt rather devastated for the most part of the day. Old. Then we came to discuss – why are we constantly striving towards youth when the most natural of all is getting older? 

o du dånande vattenfall av vällust.

Bild 2014-05-25 kl. 20.12

För två veckor sedan fick jag en idé inplanterade i huvudet av två eminenta kursare. Ansiktsbehandling. Fick ett presentkort på det en gång och det var verkligen gudomligt. Det är två år sedan jag nyttjade det presentkortet. Men den där dagen för två veckor sedan tänkte jag att nä, varför ger en inte mer sådant till sig själv? Stressar av med en härlig massage och låter sig bli lite ompysslad. Så idag mellan skola och jobb blev jag just det, en ekologisk ansiktsbehandling. Och vet ni? Som jag njöt. Hade gärna fortsatt dagen i samma anda.

Peace and love!

Translation
Today I treated myself with a wonderfully relaxing facial treatment. Why don’t you do this more for yourself?