Foto: Emily Dahl
I lördags hände det. Jag blev hans fru, han blev min man. Och det var sannerligen en helt sagolikt lycklig dag. Jag ville aldrig att den skulle ta slut! Så fint det var att få stå där och bli vigd tillsammans med sin stora kärlek. Nu väntar vi ivrigt på bilder från vår superskickliga bröllopsfotograf Emily Dahl, men här kommer ett smakprov från hennes Instagram. Lovar såklart att berätta mer när bilderna kommer 🙂
Dags för andra och sista delen av årsgenomgången i outfits.
Juli var varm och skön och jag gick på hamburgerdejt med min pojkvän iklädd marinblått och vitt, min bästa kombination. I övrigt gick jag mest klädd i svalast kläder möjligt under denna månaden, och gick ut och dansade på min födelsedag utan att ens behöva en jacka. Sommar!
Halva augusti spenderades i Kroatien och jag varvade mellan ett gäng favoritkläder som jag hade med mig. Jag upptäckte Makarska i shorts och en gammal favoritblus från H&M och i Dubrovnik gled jag för det mesta runt iklädd klänning. Helst så lite åtsmitande som möjligt.
När vi kom hem från Kroatien bodde vi hemma två veckor i total renoveringskaos, innan vi i september lyckades få låna en övernattningslägenhet som tillhörde en kollega till Sebastian. Evigt tacksam för det! Svassade omkring och knäppte enkla iPad-bilder i vårt lånade kök iklädd två av de enda klädesinvesteringar som jag gjorde under hösten – en alldeles perfekt kofta från Jumperfabriken och en enkel svart klänning med långa ärmar som jag burit mest hela hösten.
November kom och jag jobbade med bästa gruppen på en konsultrapport om cykling. Vi cirkulerade hemma hos varandra och jag fortsatte att sporta den fina 40-talskoftan. Gick på bröllopsmottagning för min morbror och hans Anna, och passade då på att umgås med min guddotter – hon i rosa sparkoverall och jag i stjärnklänning.
I december hängde jag mest med i Emily Dahls fina julkalender och tog knappt några nya bilder. Överanvände förmodligen mina svarta kläder, bland annat den här finstickade koftan som jag bar tillsammans med min fina COS-krage och ett hårband som jag köpte på H&M i gymnasiet och som fortfarande hänger kvar. En riktigt bra långtidsinvestering, men det visste jag inte då.
Hopp hurra, nu är det grande finale i Emily Dahls julkalender, och jag ska visa en bild som bäst beskriver min december.
Vad hände i december? Jag kan inte ens förstå att dagarna gått så fort. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag pysslat med under december överhuvudtaget. Jag har varit sjuk en del, förstås. Första helgen var jag sjuk, förra helgen var jag sjuk. Har således legat mycket till sängs, tittat på Vänner och känt mig väldigt liten. Det känns också som att jag haft mycket att göra, många måste mellan sjukdagarna som har behövt pusslas in. Mycket skola, sista kursen innan D-uppsatsen. Sista tiden på jobbet och massa saker som behövt bli klara.
Mycket jobb. Och mycket sängliggande. Nu hoppas vi att det vänder, i alla fall det sista!
God jul på er, kära fina vänner!
Dan före dan och dags för näst sista luckan i Emily Dahls julkalender.
Här är vad jag tror är en opublicerad bild från mitt hem. Den är tagen precis efter att vi flyttat in igen efter renoveringen, för mattan är på mattvätt. En soldisig dag i början av oktober. Mamma kommenterar ofta när hon är här att vi borde putsa våra fönster, men jag tycker att det är rätt trevligt med just soldis. Men jag antar att det blir ett projekt vid vårstädningen.
Nu är det tre inlägg kvar i Emily Dahls julkalender, så ofantligt fort det har gått! Här är min lucka nummer 22, gå in på Emilys blogg för att läsa mer om julkalendern och för att läsa andra luckor!
Den här bilden från i påskas tycker jag är så härlig. De spräckliga pastelläggen (som dessutom var magiskt goda) gör mig så vårglad, även när det är den 22 december. En av de finaste bilderna jag tagit i år tycker jag. Min egentliga superfavorit för i år har jag redan publicerat i kalendern en gång, kan ni måhända gissa vilken det är?
Det här kan ju tyckas märkligt under den här luckan, en kanonkula och en skål med senap? Nå, min Sebastian vill inte gärna vara med i bloggen men det här är ett foto från när han tillverkar sin årliga julsenap med en gammal skål och kanonkula som hans farfar tillverkat senap i före honom.
I år är det första året som jag inte kommer att fira med min familj, utan tillsammans med Sebastian och hans familj. Nu är ju Sebastian min familj, och förra året kändes det så konstigt och sorgligt att inte få fira med honom. Det känns så konstigt att jag inte ska sitta med vid vårt årliga Kalle Anka- gräl, förväntan när mamma serverar glöggen, komma hem till dofterna hos mormor och morfar och få umgås med min älskade familj och mina systerdöttrar. Det är sorgligt på något vis, jag blir lite ledsen när jag tänker på det. Samtidigt ska det bli så fint att få fira jul tillsammans med Sebastian, och spännande men läskigt att få vara med under hans årliga jultraditioner.
Nu börjar det närma sig slutet i Emily Dahls julkalender. Ni kan fortfarande vara med, gå in här för att läsa hur!
Som ni förstår så är det vår tvåveckors-resa till Kroatien som präglat 2014, både innan och efter avresa. Det var ett stort äventyr, att resa runt i Kroatien i två veckor och att få uppleva i ett kroatiskt bröllop! Under kalla februariföreläsningar drömde jag mig bort till förtrollade stränder, varma vågor och vintagebaddräkter, och efteråt har jag under vinande höstvindar drömt mig tillbaka och hoppats att jag en gång får komma tillbaka. Dessutom var det en resa som för mig innebär att jag fick lära känna ett gäng nya människor som var med under alla strapatser som vi stötte på; genom det maniska fläktandet i de varma bröllopskläderna, ringdanser, bussturer och gastkramande bilfärder.
Detta var lucka nummer 20 i Emily Dahls julkalender. Klicka in dig här för att läsa om den!
Ett skepp kommer lastat med lucka nummer 18 i Emily Dahls julkalender. Här kan ni läsa mer om hennes eminenta julkalender!
På vår ettårsdag hade vi en heldag fylld med roliga dejter, men på vår tvåårsdag i februari i år hade vi inte något särskilt inplanerat. Det var en torsdag, och vi tänkte att resan till Stockholm för att hälsa på en vän var ändå en typ av firande. Men när jag kom hem från en kompis den här torsdagen så låg det ett vackert kort och en liten ask på bordet – och i den låg de fina örhängena som ni ser här på bilden. Jag har aldrig fått någon present på en årsdag tidigare och hade inte heller förväntat mig någon, och därför blev jag så extra glad för den här gåvan.
Det här är lucka nummer 17 i Emily Dahls julkalender, det är helt sjukt vad fort det går! För att delta under de sista luckorna kan ni läsa om hur ni går tillväga här.
Hösten har varit så konstig för mig i år, med renoveringen och allt. Först en iskall sensommar i en plastbeklädd lägenhet och ångestfyllda toalettbesök på innergården, sedan en tidig höst hemifrån och sen hem till ett fint och nyrenoverat hem som ändå inte kändes riktigt hemma på flera månader.
Den här bilden togs under den där mellanlandningen på St Knut under renoveringen. Det var i slutet av september, fortfarande tillräckligt ljummet i luften för att gå iklädd enbart kofta och halsduk men med världen målad i höstens alla färger. Då intog jag och världens bästa Sebastian en fika på Ugglan Kaffebars uteservering, med en magvärmande äppelkaka mitt i den vinande höstvinden.
Här är en selfie från en av de första soliga vårdagarna. Jag skulle ut och promenera med min goda vän H och hennes gulliga hund, och hade precis återfunnit det fina trollsländehårspännet som ni anar i luggen. När jag tittar tillbaka på den här bilden minns jag också hur himla väl jag trivdes i kortare hår. Jag klippte en längre page i mars efter många års velande och här har den precis börjat växa ut lite. Note to self att klippa page igen vid nästa frisörbesök.
Det här inlägget var en del i Emily Dahls julkalender. Gå in här för att läsa om hur ni deltar!
lovlilett.com 