En glad uppdatering

Nämen hej! Kanske kommer ni ihåg mig?

Den här föräldraledigheten har gjort mig så gott och för att för en gångs skull varva ner har jag undvikt alltför många måsten. Det fanns en tanke om att blogga mer, skriva mer, under föräldraledigheten – och vips så är det bara tre veckor kvar! Vi kollar på vad som hänt, vad jag haft för projekt och hur allt har känts. För sanningen att säga – när omständigheterna fick mig att inte trivas så mycket av den första föräldraledigheten så har jag njutit mer (och svettats mer) den här gången.

harry_sandra_2102_påsk_växjö
◊ Harry kom till oss den 7 september och du som är snabb på huvudräkning förstår att han nu är 8 månader. Detta lilla gossebarn gosar, sitter, ålar, har nästan fem tänder och äter riktig mat.

◊ De första tre månaderna låg ribban extremt lågt. Harry levde i bärselen och vi hängde massor på lekplatser. Men efter årsskiftet började han kunna sova själv och roa sig en stund i babygymet, och efter en magsjuk start på året satte jag igång ett KonMari-städmaraton. Bästa grejen jag gjort på länge!

◊ När föräldraledigheten började kände jag att jag behövde ha något projekt på fritiden, något jag kunde längta till, försjunka i och ägna mig åt någon kväll i veckan. Inte på hemmaplan, det var kravet. Så jag engagerade mig politiskt! Som student var jag också politiskt aktiv men sedan kom livet emellan med pojkvänner, fester, jobb och barn. Men mer om detta i ett annat inlägg.

inredning_sovrum_inredning
◊ Hösten och julen präglades mycket av mina sömnproblem. Inte för att barnen var vakna hela nätterna, utan på grund av en helt ologisk stress och oro som till slut gjorde hela grejen med att gå till sängs väldigt ångestfylld. Men jag började till slut (efter att ha provat sömnmedel och lugnande och gud vet vad) införa trevliga sömnritualer för att göra sänggåendet mer positivt laddat, till exempel ett svalt sovrum, spraya en ljuvlig, avslappnande pillow mist över kudden och lyssna en kvart på en mysig (men inte alltför spännande) ljudbok.

När nu föräldraledigheten lider mot sitt slut så upplever jag äntligen en mental frihet från den stress som jag nu förstår har påverkat mig under många år. Jag känner mig stark och fri från oro. Jag har både lust och ork att läsa, träna, jag vill börja skriva och jag känner mig så mycket mer inspirerad. Ber om ursäkt för eventuella plattityder, men såhär har det varit. Och här kommer jag att uppdatera när andan faller på och tiden finns.

Nu är det dags att ge uppmärksamhet till en nyvaken bebis som ligger och tramsar i sängen ♥

vår egen lilla värld.

IMG_1077
slottsparken
Föräldraledigheten har verkligen känts evighetslång, även om jag pausat och jobbat däremellan. Det känns som att det är livet nu, att jag och Sebastian avlöser varandra för att umgås med Astrid.

Så slår det mig att det inte alls är särskilt lång tid kvar till det datum då vi önskat förskolestart. Det känns lite vemodigt, samtidigt som jag längtar efter att påbörja det ”riktiga” vardagslivet med barn. Även om föräldraledigheten tidvis är påfrestande så är det ju liksom en väldigt speciell och härlig bubbla vi lunkar omkring i. Jag plockar i lägenheten, leker och sjunger med Astrid, försöker lära henne nya ord och saker. Vi går promenader, tittar på ankor, går på aktiviteter eller har helt lugna dagar där det bara är vi. Och snart ska vi förbereda inför julen tillsammans – i vår egen lilla verklighet som är just nu. Det ser jag väldigt mycket fram emot.

so you went to sweden to meet Ingmar Bergman but he wasn’t there

Vi avslutar veckan med en snodd rubrik från way back when (om ni minns så firar jag som bloggare tio år i år och firar med att återanvända några gamla rubriker). Den här gången slumpade jag fram ett datum: vi landade på 7 september 2009. Då skrev jag ett inlägg där jag skrivit om mina dittills bästa biominnen.  Rubriken är ju ganska intetsägande egentligen, från en tid när SEO var ett helt främmande begrepp för mig uppenbarligen. Men om vi säger att vi went to Sweden, och om Ingmar Bergman inte var där för att han var, säg, föräldraledig med en fyramånders bebis?

IMG_0211 (kopia)
Här är jag och Astrid. Jag är föräldraledig med henne en vecka till innan jag tar ett jobbuppehåll på fem månader. Mitt hjärta går typ sönder när jag tänker på det, inte är jag redo att lämna mitt lilla sagogryn så många timmar varje dag! Men av olika anledningar som jag inte behöver gå in på närmre (om ni inte vill höra förstås) så passade det vår familj bättre att jag jobbar nu över sommaren. Vad är då reaktionerna på detta? Oj, vad tidigt du ska börja jobba, ska du redan… ? Det har gått så långt att jag faktiskt knappt vågar säga att jag ska börja jobba i maj eftersom reaktionerna är så… ifrågasättande.

IMG_0208 (kopia)
Men om vi tittar på Sebastian då. Vad häftigt det är att du ska gå på pappaledigt så tidigt, säger folk*. Det är himla häftigt med pappor som ska vara lediga med sina små bebisar. Men mammor som börjar jobba tidigare, oavsett anledning, ska gärna skambeläggas lite. Går bra mammor verkligen tillbaka till sina jobb så tidigt? Men då undrar jag istället – varför skulle det inte vara lika häftigt med en mamma som klarar av att vara borta från sin lilla bebis för att jobba? Alla familjer har olika behov, olika sanningar. Ge oss istället cred för att vi hela tiden försöker göra det som är bäst för oss själva och för vår familj, oavsett om vi är mammor eller pappor.

*det ska observeras att det inte är samma folk som är ifrågasättande mot mig respektive tycker att Sebastian är häftig. De olika reaktionerna är dock lika intressanta för det. 

en måndag med astrid.

När jag blev föräldraledig med Astrid kunde jag undra vad folk egentligen gjorde om dagarna med bebis. Alltså, jag trodde ju inte att alla bara hade mönsterbebisar som sov och att de hann med att förverkliga sig själva dagarna i ända, men jag undrade liksom vad de gjorde, hur de hann etc etc. Såhär såg det till exempel ut för oss i måndags.

IMG_0081 (kopia)
Astrid vaknade lite innan sju och fick ny blöja och mat. Efter lite morgonmys somnade hon till igen, och då passade jag på att ta frukost – chiapudding som jag förberett dagen innan och k a f f e! Intogs i soffan tillsammans med Mr Selfridge på Netflix.

IMG_0100 (kopia)
När Astrid vaknade en stund senare klädde jag på henne och tog ut henne i babygymet för lite lek. Där bet hon i skallror, jollrade med sin blinkande sol och övade ryggmusklerna såhär duktigt. Här ligger hon nästan varje vakenperiod, och då sjunger jag för henne, läser (hon tycker att det är jättekul trots att hon inte förstår) och låter henne greppa olika leksaker.

IMG_0084 (kopia)
När hon inte lekte fick Astrid hänga lite i sin babysitter och titta på medan jag tömde diskmaskinen och städade köket. Allt gjordes såklart tillsammans med massa sång, dans och en påhejande bebis. Mamman hade beslutat sig för att strosa runt i pyjamas hela långa dagen, lite lyxigt ibland.

IMG_0067 (kopia)
När Astrid sov passade jag på att pyssla lite med mina växter och med en mössa som jag håller på att sticka till henne. Vill poängtera att en inte hinner så himla mycket under hennes korta sovstunder, men många bäckar små och så. Så gick den dagen ungefär på det här sättet – bytning, matning, lek, hushåll och sömn. Rinse and repeat.

vårklänningar och hjältebebisar.

IMG_0049 (kopia)
IMG_0051
Vissa föräldralediga dagar unnar jag mig verkligen att såsa runt i myskläder, eller för all del pyjamas, dagen lång. Efter några månader i den melodin så har jag dock börjat unna mig att faktiskt känna mig lite piffig också – särskilt nu när det är vår (hälsar här med en nickning åt glädjespridaren Emma Sundh och hennes våruppror) och extra särskilt om jag vet att jag ska träffa människor.

IMG_0063 (kopia)
I går var jag och vaccinerade barnet och då passade jag på att dra på såväl mascara som en blommig klänning. Vårigare än så blir det väl knappast? Inte om en till och med varit festlig och målat naglarna i korall-orange. Och Astrid, min lilla hjältinna, var så duktig när hon blev stucken i sina små lår (men åh vad det högg i mammahjärtat!).

Klänning är förra årets Monki, koftan är Oasis och nagellacket är från Viva la Diva.

om tid, vila och föräldraledighet.

IMG_9925 (kopia)
I helgen for vi runt som skållade råttor både på IKEA, Plantagen och härhemma. Vi behövde förvaring, jag längtade efter blommor och ville binda buketter och så tomater. Vi båda ville så himla mycket och så är det för mig varje dag hela veckan.

IMG_9935 (kopia)
”Sov när bebisen sover” kan vara världens mest värdelösa råd – särskilt sedan det säkerligen stämmer hur bra som helst. Problemet är bara att när Astrid sover så behöver jag hinna med annat, vill jag hinna med annat. Äta mat och borsta tänderna är måsten. Men också saker som jag tycker är roliga, som att städa, plantera, blogga, yoga, läsa, sticka och jag vet inte allt. Jag vill liksom hinna med allt det där som jag hann innan jag fick barn, vilket är en ekvation dömd att misslyckas. Till slut blir hela jag så trött. Jag älskar att hänga med Astrid men för att orka vara den bästa föräldern en kan vara behöver en fylla på både kroppen och sinnet med energi. Jag negligerar nog kroppen lite för mycket just nu.

Målet för den kommande veckan är därför att få lite mer balans så att jag har massor av energi att ge till Astrid när hon är vaken, och så att jag inte bara kraschar på kvällen som jag gör nu. Ett av mina delmål den här veckan är att mysa runt i pyjamas en hel dag, att vila minst en gång och bara ta det lugnt i soffan när Astrid sover. Och att äta, så klart. Kanske bara ha ett litet projekt under hela dagen, som att sticka några varv eller läsa ett kapitel. Kanske känns det ändå bättre i längden att skala av. Jag kanske inte måste göra prick allt för att fylla på den inre energin.

Hur har det varit för er som varit föräldralediga? Hur har ni funnit balans mellan vila och sådant som ni vill göra (typ städa eller pyssla) under de tider ert barn sover (eller för all del när partnern är hemma)?