När blev du mamma?
Ungefär 28 1/2 år gammal blev jag mamma.

Hur många barn har du?
Jag har en liten nyfödd.

Var graviditeterna planerade?
Visst hade vi pratat om barn, men planen var egentligen att vi just nu skulle vara mitt i en bröllopsplanering – och att det skulle bli barn efter bröllopet. Men det behövde bli nu för att det skulle bli vår lilla Astrid! Jag tog graviditetstestet som hastigast en morgon cirka tio minuter innan min uppsatskollega skulle komma, för att kunna meddela gynekologen att jag inte var gravid (trodde jag). Istället formades ett plus sakta på stickan och jag satt länge, länge och bara stirrade på det. Vilken sjuk känsla det var, och vilken lycka!

När berättade du om graviditeterna?
Är sämst på att hålla såhär roliga saker för mig själv, så syskon och föräldrar fick veta samma dag som vi själva. Det var i vecka 6. För närmsta vännerna berättade vi i samma veva, mellan vecka 7 och vecka 9 ungefär. På bloggen berättade jag i vecka 19.

Hur många barn vill du ha?
Förr har jag alltid sagt tre, men med en nyfödd liten en som håller oss vaken om nätterna är jag benägen att säga ett just nu, haha.

Tätt ihop eller långt isär?
Blir det fler barn blir det, om jag får önska, i alla fall fyra år mellan.

Har du oroat dig mycket under graviditeterna?
Enormt! Värst var det i början och slutet – i början för att det kändes så fragilt och för bra för att vara sant, och i slutet när det var så nära och hade varit så mycket hemskare om något gått fel. Under hela graviditeten har jag googlat ungefär allt som går att googla, nojat över mat, nagellack och farliga ämnet, om jag slarvat för mycket med vitaminerna, att jag inte tagit folsyra de där första veckorna, om det var farligt att jag inte ätit så mycket kött… ja, ni förstår.

Hur var graviditeterna?
Jag hade egentligen en väldigt bra graviditet men med en del klassiska gravidåkommor. Mådde hemskt illa nästan rakt igenom alla 40 veckorna, med några veckors skov ungefär i mitten. Värst var det i början, när jag försökte skriva färdigt en uppsats samtidigt som jag bara låg och mådde apa. Fick också foglossning ganska tidigt och har vaggat mig igenom halva graviditeten. Plus att jag oroade mig mycket, oron var det värsta.

Gillade du att vara gravid?
Visst var det ganska mysigt att gå runt med en putande mage med vetskapen om att jag hade en liten människa därinne som skulle göras redo för världen. Har alltid haft någon romantisk bild av hur mysigt det är att vara gravid, men om sanningen ska fram så trivdes jag inte så fantastiskt bra i det tillståndet och allt vad det innebar. Jag är glad över att ha min kropp tillbaka, att få känna mig stark och rörlig och inte må illa jämt – och få äta prick vad jag vill!

Visste du vilket kön det skulle bli?
Ja, vi tog reda på det vid rutinultraljudet i vecka 20.

Apropå förlossningar. Hur har de varit?
Jag hade en bra förlossning som jag är mycket nöjd med. Tiden bara flög förbi. Klockan 5.30 på söndagmorgonen vaknade jag av molande, kraftig mensvärk och fattade ganska snart att det här var nog förlossningsvärkar. De intensifierades under förmiddagen och trots att de var oregelbundna så hade jag snart så ont att jag inte stod ut. Då fick vi komma in och det visade sig att jag var halvöppen. Sedan satt jag i ett varmt bad i 40 minuter (tyckte bara att det var h e m s k t) innan jag i sista stund fick epidural. Då låg jag i några timmar med smärtlindring och lustgas och tyckte att livet var ganska så gött. Men epiduralen tog lite kraften ur krystvärkarna så lillan behövde lite hjälp att komma ut. Det började pratas om sugklocka och ett tu tre så var det dags att få ut ungen. Just det momentet var det sjukaste jag varit med om, och helt plötsligt så låg hon där med sin mörka kalufs, pigga ögon och pickade mot mitt bröst. Obeskrivligt.

Hur var första bebistiden?
Vi är väl fortfarande i första bebistiden eftersom hon bara är drygt två månader gammal. Men de här veckorna har varit så omtumlande och i början var jag hormonig och grät som en läckande slang. Det var lite nervöst och kämpigt, jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur det egentligen var att ha en bebis! Nu har det sakta börjat landa och blivit vardag. Jobbigast är att aldrig veta hur en kommer få sova på natten.

Hade du bestämt namnen sedan innan?
Det är första gången jag skriver ut alla namnen här – Astrid Greta Katarina.
Astrid hade vi pratat om redan innan jag blev gravid, och det hängde liksom med samtidigt som vi försökte komma på lite olika alternativ. Men hon kom ut och såg ändå ut som en Astrid, så då fick det bli det. Katarina var också ganska givet, jag visste sedan innan att Sebastian ville att hon skulle heta det efter hans mamma. Som ”mitt” mellannamn funderade jag på Villemo, som jag alltid velat döpa en eventuell dotter till men bestämde mig till slut för att jag ville ha ett släktnamn. Greta är efter min mammas mormor som jag var himla bra kompis med när jag var liten.

Ett råd till blivande mödrar?
Ta hjälp av andra och försök avsätta bebisfri tid för dig själv då och då – allt annat kommer ändå handla om det nya livet. Och var beredd på att det inte bara är mys och gos, utan även en del skrik och panik.

Listan hittade jag hos Emma.