Illamåendet och tröttheten har gått in i en viloperiod som jag hoppas varar länge. Faktum är att jag just idag mår bättre än på länge, och det är en så fantastisk känsla efter några månaders slitenhet (så värt alla gånger dock).

I morse var jag riktigt trött på de cirka fyra plagg som jag varvat kring min växande lekamen och provade en kjol från Oasis som jag köpte i våras, innan jag blev gravid. Har förpassat den till längst bak i garderoben i tron om att den inte alls passade mer. Men icke! Den omslöt och knäpptes utan problem kring 22-veckorskulan.
(förlåt för grynig bild med knäppt fokus, en får försöka fånga det sista dagsljuset snabbt).

Det känns så fint att komma hem på kvällarna och vara lite pigg. Kunna pyssla med saker som jag tycker om. Blogga och lyssna på Chopin. Vila blicken på nya favoritdetaljer och njuta av skymningsljuset. Och bäst av allt, att känna det underbara lilla livet i min mage stöka runt och sparka.