Dörren stängs bakom mig och jag drar en lättnadens suck samtidigt som jag inte riktigt kan komma ur ytterkläderna fort nog. Hemma! Jag har lite ensamtid och plockar fram något att äta. Slår mig ner i soffan och slår på tv:n och ska ta det lugnt – med en skål flingor, en laptop och en telefon.

Detta ständiga uppkopplande. Jag ska inte predika om dess vara eller icke vara, men jag finner det intressant att jag inte längre kan låta min hjärna vila. Den måste ständigt stimuleras med ny information, nya flöden. En film åtnjuts inte länge förrän det knappas på telefonerna. Hjärnan stimuleras inte heller av att ägna sig åt en sak åt gången. Filmen hamnar lite i bakgrunden, även om den är bra. Ibland när jag är mitt uppe i detta multitaskande tänker jag, att det kanske är lite skrämmande ändå. Att jag lever sådär på flera olika platser samtidigt.

Här hemma har vi försökt införa digital detox- dagar i veckan för att vi ska just detoxa hjärnan från denna ständiga överstimulans. Onsdagkvällar, fredagkvällar och hela söndagar är mobil- och datorfria, såvida det inte gäller arbete av något slag. Allt okynnessurfande ska stängas av. Det ska erkännas att det ibland går timmar innan vi minns att det är söndag, och ibland blir det ändå lite smygsurf. Men vi försöker i alla fall. Testa och se hur det känns att göra kontinuerligt, det är inte så lätt som det verkar.

Den enda slutsats en kan dra av dessa svårigheter att lägga ner smarttelefonerna är att vi är beroende av uppkoppling, samtidigt som vi tror att uppkoppling och avkoppling är någon slags synonymer. Det är uppenbart att vi behöver skaffa en ordlista.

Translation
Thoughts on being constantly online. How is it that I cannot relax without having to stimulate my brain with not only a phone, but sometimes even tv and a computer at the same time? Do you recognize it?