momo eller kampen om tiden |

I Emily Dahls julkalender är vi nu inne på lucka nr 4: en bild du tog när du kände dig sorgsen/deppig/ledsen.

Den här luckan var lite svår eftersom jag ofta inte minns alls vilken sinnesstämning jag var i när jag tog en bild. Men den här bilden tog jag i höstas på en av mina gamla favoritböcker, Momo eller kampen om tiden av Michael Ende. I vår bokhylla finns en sektion med mina finaste böcker, de flesta av dem ungdomsböcker, böcker som får mig att bli varm inifrån och ut.

I början av oktober plockade jag ner den här boken ur bokhyllan under en grå period då jag kände mig stressad, vilsen och förvirrad. Mina dagar hängde inte ihop, det var för mycket på en gång; kvantitativ metod, uppstart av jobb, skadedjur, renovering och upptäckten av en massa saker som förstörts under den processen. Vad kunde passa bättre då än att läsa en diskurs om hur grå män skapar stress och jäkt för att kunna stjäla tid från människor, tid som de tidigare använt till att ta tillvara på sina dagar och varandra? Vad bättre än att läsa om den förgänglighet som är tid, och om att ta sig tid för att inte glömma bort att leva? Vad bättre än att få återse den godhjärtade lyssnerskan Momo och hennes magiska sköldpadda, när allting annat känns så väldigt magiskt?

I söndags plockade jag ner en gammal god vän från hyllan – ”Momo eller kampen om tiden” av Michael Ende. Det känns varmt och tryggt i magen i en värld där jag ibland kan känna det som att jag tumlar runt handlöst och konstant försöker mota bort stress och prestationsprinsessan i dörren. Det finns några särskilt speciella ungdomsböcker som får följa med ständigt och ha hedersplatser i bokhyllan, andra sådana är ”Anne på Grönkulla”- böckerna, Harry Potter och mina nötta exemplar av Maria Gripes böcker. Tycker inte att det gamla ordspråket i rubriken stämmer riktigt ändå – mina gamla nötter, som jag läst så många gånger, vill jag likna vid att återse gamla bästa vänner. Så stark är min relation till dem, så omhuldande och omfamnande är de för mig. Just nu behöver jag återse den föräldralösa lyssnerskan Momo och sköldpaddan Kassiopeia.

Jag har aldrig riktigt lyckats hitta böcker i vuxen ålder som gjort så starkt intryck på mig. Det som kommer närmst är Jonas Gardells böcker, men de är i all sin skönhet så svarta och mörka att jag inte heller kan känna samma band till dem. Tar gärna emot tips, för övrigt, på riktigt bra vuxenböcker att knyta kärleksband till.

Kärleken till böcker, alltså ❤

momo eller kampen om tiden

lucka nummer 4: en bild du tog när du kände sig sorgsen/deppig/ledsen.

att läsa en bok för första gången är som att finna en ny vän, att läsa om den är som att återse en gammal bekant.