Att påskpynta har gått i vågor för mig genom åren, men sedan jag flyttade ifrån studentlägenhet till en ”riktig” lägenhet så har det varit så himla mycket roligare. Påsken är ju annars en av mina bästa högtider. Jag förknippar det så mycket med den första knoppande våren, och sol och pasteller väcker vintertrötta kroppar till liv igen.
I år tänkte jag först strunta i påskpyntet eftersom bebisen fortfarande är ny och jag kanske skulle ta det lite lugnt för en gångs skull – men så lade Christin upp en så härlig påskbild på Instagram att jag liksom inte kunde låta bli lite i alla fall. Björkris blandades upp med körsbärskvistar, fjädrar och de fina påskäggen som Sebastian vurmar så mycket för. Medan jag pyntade tänkte jag på den dagen då Astrid ska hjälpa till att hänga riset, precis som jag gjorde när jag var liten.
Köpte lite vårblomster också, pärlhyacinter. Den här bilden är så talande för hur jag är. Tänkte att innerkrukan verkade ganska liten, bara för att komma hem och inse att den är för stor för alla mina lediga krukor. Det fick vara så, jag inbillar mig att det är lite charmigt skevt ändå.
Så vårstädade jag i tolv timmar och varvade med att umgås med Astrid och mata Astrid och prata med Sebastian. Krossade en av mina älskade Serax-vaser i bara farten och spräckte ett par byxor. Avslutade med att påskpynta mig själv med en nätköpt och färgglad tröja som inte passar helt hundra. Precis som krukan med vårblomster.