Jag hade en tanke. Ja, jag visste precis vad jag ville skriva. Här, under ett par bilder som jag förtrollat knäppte en morgon i veckan, då vardagsrummet stod som inspunnet i gyllene solstrålar. Men jag skriver ju aldrig ner. Tänker alltid att jag kommer att minnas, men det gör jag nu inte. Jag är i alla fall glad att vintern har kommit till Malmö och att allt är lite ljusare. Den grå disktrasan har lyft sig från himlen och hela jag blir så mycket lättare genast. Sätter mig på den upplysta, ulliga mattan och låter solen värma ansiktet genom fönster som är i stort behov av putsning. Ser hur dammet strilar i luften och tänker att här är jag nu. Och det är härligt.

Jag har en lyckokatt i famnen,
den spinner lyckotråd.
Lyckokatt, lyckokatt,
skaffa mig tre ting:
skaffa mig en gyllne ring,
som säger mig att jag är lycklig;
skaffa mig en spegel,
som säger mig att jag är skön;
skaffa mig en solfjäder,
som fläktar bort mina påhängsna tankar.
Lyckokatt, lyckokatt,
spinn mig ännu litet om min framtid.