Vi var hos min syster igår för att hälsa på systerdotter nummer två, blott fyra dagar gammal. Hon var så liten och fin. Min pojkvän lade upp en bild på Facebook på mig när jag håller det lilla livet, liknande bilden här ovan. Reaktionerna finner jag minst sagt intressanta.

Flera av kommentarerna undrade – ”när är det dags för dina egna barn?”. Liksom lite välmenande skojande, men likväl undrande. Det enda jag undrar är när det blev någon annans sak om huruvida jag, vi, tänker skaffa barn snart eller inte. Jag tänker också på allt det de inte tänker på i sin skojfriska välmening. Att jag kanske vill bli färdig med studierna innan jag skaffar det där barnet. Att vi båda ska vilja skaffa det där barnet (för tvärtemot vad alla verkar tro, så är det inte något som JAG bestämmer utan VI). Att vi kanske har problem med att skaffa det där barnet. Förut har jag svarat liksom lite skojande. Men ju mer de där frågorna kommer, desto mer urbota förbannad blir jag på dem.

Jag frågar aldrig någonsin när människor tänker skaffa barn. Av respekt, för det är inte min ensak, och för att jag inte vet vilka sår jag river i. Det är så många par som har svårt att bli gravida. Det är så många tjejer, och par för den delen, som har fullt upp med att ta sig igenom en utbildning och som redan har lagt en massa press på sig själva utan att omgivningen behöver lägga på press (är det något jag inte behöver så är det MER press!). Att det finns människor som valt att inte skaffa barn. Oavsett vad anledningen är, varför ska jag behöva förklara och försvara, att jag är 27 år och inte har skaffat ett barn?

Jag vill bara kunna ha ett foto på Facebook med mig och min systerdotter utan att det ska generera i en hel drös normativa följdfrågor.

Translation
Reactions to the question ”when are you going to have your own babies?” when posting a picture of me and my niece on Facebook. This is nobodies business but mine and my boyfriends.