Under vissa delkurser känns det som att en under fyra veckors tid föder fram ett barn. När allt äntligen är klart behöver en andrum och vila. I tisdags var vi ”lediga” (finns inga ledigheter på universitetet egentligen) och jag kände att det var en Sandra-dag. Tog och klippte håret lite kortare eftersom jag behövde känna mig ny. Köpte ett nytt läppstift från bästa märket M.A.C – Candy Apple, hur fint?

Såhär knixade jag således iväg till campus igår, för den del i strategic public relations som heter kriskommunikation. Sådant jobbar vi med nu. Frågor som är väldigt intressanta och som jag ofta funderar över. Till exempel det här med att storföretag använder sig av produkter gjorda av människor i länder där arbetsrätt inte är ett ord, där slitet är oerhört men löningen låg. Det är inte moraliskt att göra, men är det moraliskt att inte göra? Är det bättre att människor i dessa länder förlorar sina låglönade, men ändå avlönade, arbeten, utan något välfärdssystem att falla tillbaka på? Det tåls att tänkas på. Med detta inte sagt att företag inte ska ta sina ansvar och försöka påverka situationen – om det efterfrågas mer bland företag kan trenden säkerligen gå åt ett annat håll. Men är konsekvent bojkott av produkter från till exempel Kina rätta vägen att gå? Jag ser inte att det finns ett bra svar på det.

Translation
I pampered myself the other day when we were ”free” (you are never free at the university) and had a Sandra day. Got my hair cut, as you know, to feel a bit refreshened. Bought a new lipstick called Candy Apple, does it get better?

This is what I looked like yesterday when i skipped away to a class in our strategic public relations course called crisis communication. A very interesting and a very difficult subject in many aspects.