Idag damp den ner, klänningen som jag med bultande hjärta budade hem för en spottstyver på Tradera. Upplever ni också det, adrenalinkicken den där sista minuten när budandet intensifieras och en uppdaterar hundratusen gånger för att hinna buda över ifall någon skulle lägga ett högre maxpris? För mig är det som att springa ett lopp.

I alla fall. Jag och två andra tjejer har dragit igång en liten pysselverkstad på tisdagar och nästa tillfälle kommer jag att ägna åt att försöka fixa till den här och göra om den till en ärmlös sommarklänning med en ny krage eller ingen krage alls, har inte bestämt mig. Tror att det kan bli hur fint som helst! Känner en sådan glädje inombords över att köpa hem något och pyssla om det helt själv, forma något med huvud och händer. Nu var det längesedan jag kände av det gnagande dåliga samvetet över dåliga konsumtionsvanor!