Solen skiner. Årets första vårdag. Jag borde verkligen gå ut, men den där välbekanta känslan av apati gör sig påmind. Kanske är det för att det börjat riva i halsen igen, trots att jag inte ens hunnit bli frisk från förra slängen dagisbaciller. Så jag sitter i alla fall här, i en solvarm säng och lyssnar på vårfåglarnas ljuva sång. Inte helt illa ändå.
De senaste månaderna har varit en sådan kamp. Dåligt humör, trötthet, sjukdomar, känslan av otillräcklighet på alla plan, osäkerhet. Jag försöker aktivt jobba med att hålla uppe energinivåerna, vara någon bra att leva med, men det brister. Ofta. Oron för Astrid samtidigt som jag själv bara behöver få vara sjuk; viljan att avlasta min partner samtidigt som jag själv bara behöver trycka på paus eftersom världen snurrar så jäkla fort.
Men jag kommer att vara snäll mot mig själv nu. Tänka på hur mycket skillnad mina små livsval ändå gjort och gör just nu. Tänka på att fastän dagen började med citroner så skakade jag av mig skiten och bakade en citronkaka. Leila Lindholms citronkaka från boken A Piece of Cake, om ni är intresserade av att prova den.
lovlilett.com 