Livet som småbarnsförälder, lägenhetsägare och nyss utkomna ur bebiskoma är väldigt dynamiskt. Det händer saker hela tiden av olika anledningar, och gärna såhär när det börjar vankas helg och vi har mycket ledig tid. Och förresten, känner ni igen referensen i rubriken?

Som ni vet om ni följer mig på Instagram (@lovlilett) så vet ni att jag älskar att det just nu är dahliatider. Det var längesedan jag köpte hem snittblommor och prydde vaserna med, men nu hände det. Hemmet känns så fräscht på något sätt med färska snittblommor. En sort som heter Eveline gjorde sig fint mot den nya färgen i sovrummet.

Ja, och det är ju nästa nya grej. Färgen i sovrummet. Såhär blev det. Någon slags blågrön i några nyanser mörkare än tidigare. Den gör sig så hjärtskärande fin mot de genomskinliga vita gardinerna. Jag älskar vårt sovrum nu.

Astrid har ju sin egen lilla barnkammare, men hon hänger mest ute i vardagsrummet. Numera kryper hon snabbt och reser sig mot allt, river ut lösa saker och biter på olika typer av möbelben. Dags att Astrid-säkra, med andra ord. Nu har hon fått hyllan längst ner i bokhyllan till sin, och ljusbollarna har fått flytta upp några snäpp. Och så inga prydnadssaker på låga ytor.

Och ja, jag fick ett smärre spel häromkvällen. Morrade åt Sebastian att nu har vi bott som nyinflyttade i nästan ett år, med tavlor stående längs väggarna istället för uppe på dem och med billiga fällstolar i plast kring köksbordet. Nu tar vi tag i det här, håller ögonen på Blocket efter möbler och hanterar vår konstsituation. Så kom det liksom bara över mig (inspirationen), att det var så klart att ballongfärden över Paris skulle sitta över vårt piano.

Det är lite sådant som pågår just nu. Vi tar tag i saker och ting. Tar ett krafttag.
Och så kände ni kanske igen att referensen i rubriken mycket riktigt kom från Kullamannen.